ja, men så äre! jag vill typ skrika ut: Jo jag hänger med världens finaste person. Personen är så jävla fin inifrån själen och hela vägen ut till handling. Jag tror på oss, jag tror utan tvivel att vi kommer finnas i varandras liv resten av livet. Den här personen är väldigt viktig för mej och jag ser mej själv leva väldigt intimt med den under lång tid, men jag vill också medge att livet förändras ju hela tiden och därför kan vår relation också ändras.
Men NÄ jag vill inte sätta nån etikett på oss!
Tycker folk det är okej? Nyfikenhet har jag inga problem med, om en undrar nåt ska en fråga, det är the best way to go around life anser jag. Men jag hoppas att folk fattar o inte dömer. Eller bara utgår från något som inte stämmer.
ja, hejsvejs!
mår lite pyton. Blä. Magsjuka IGEN?!
Abigail Washburn – City of Refuge
Föräldrarna hade öppet hus. Det kryllade av folk. Lo är center of attention och vi njuter. Hihi. Gullunge. Bästaste goaste gladaste unge.
Nu ska jag ta min ynkliga kropp o elda och fodra. O sen hoppas jag att akupunkturen imorgon ska göra mej friskus. 
Lo har fått en liten förkylning som satt sej i ögonen. Hon ser för bedrövlig ut men verkar må gott under omständigheterna. Kanske lite gnölig men det är ju fullt förståeligt när en är alldeles igensvälld i ansiktet… Men sover bra (mer än vanligt) och ÄTER äntligen bra igen. Jag är inte heller helt frisk men är bara öm i halsen och näsan än så länge.
Jag klarade tentan. Examinatorn tyckte till och med att det gick jättebra. Jag blev väldigt paff. Tror jag måste skaka av mej känslan av att vara allmänt dålig; den stämmer ju inte. Hon trodde också att praktiken kommer gå jättebra för mej, och det är en lättnad. Nervös är jag! Primärvård låter skoj, men läskigt.
Har påbörjat klickerträning av Trollfuxa. Målet: köra! 
Superskoj.
Provade åka snowboard igår, förutom att jag är skiträdd för fart och därför försöker “rädda mej” och då ramlar, så känns det kul. Började få lite hang of vändningarna när vi behövde åka o hämta Lo på dagis. Vill kunna åka, men tycker inte det känns så kul att lära mej. Hihi. Var också mycket lyxigt med personlig tvåbent lift, hihihi. :-O
Varit på bio o sett Warhorse. Lyxigt med barnvakt!!! (så otroligt tacksam!) Filmen var okej, jag blev så otroligt rörd typ triljoner gånger och tårarna rullade typ hela tiden, även fast själva filmen saknade en hel del… Tror på nåt vis att jag blev lite förälskad i hästar som art, på nytt. Det är fint. Ståpäls i nacken vid flera scener, åh, känslan av att galoppera så farttårarna dimmar igen synen! Och så påminnelsen om hur mycket hästar fått utstå på grund av människor, hur de har kämpat för oss i krig.
Idag är jag o Lo lediga från skola o förskola o då passar knoddasbarnet på att sova. La henne vid 10 (!) och hon sover än (kl är 13). Jag sov uselt inatt så jag har passat på att sova typ 1½ h till. Nu väntar jag bara på att Lo ska vakna så ska vi käka lunch, ge hästarna frukost (sen frulle…) o sen åka till Bratt för att fira farsgubben.
I övrigt: Massa mer bra samtal. Helt crazy så fint det är med högt i tak o fin kommunikation. Det känns lyxigt och samtidigt börjar det kännas som vardag. Lite tungt och ledsamt blandat med tilltro och framtidspepp. Jag läker. Och växer.
Nu hoppas jag att pappsen inte läser bloggen. Visst gör han inte det?
Denna vecka planerar jag:
- Suga ut massor av OMT-kunskap ur min tentakompis Mia. Hon är en hejare på det och det känns fantastiskt gött inför praktiken att få en vettig repetition.
- Göra praktisk tenta. Den är väldigt sammanfattande av all kunskap vi fått under utbildningen men kanske framförallt inriktad på ROK och BAS-Hälsa och dessa två tester känner jag mej ganska säker på.
- Käka svennemat! Sugen på bland annat; våfflor, göttbullar med potatis o gräddsås o lingonsylt, kålpudding och så kanske rödbetsbiffar. Yummie!
- Prova åka snowboard. Målet är att åka på riktigt. Men först ska jag våga stå på brädan och låta den röra sej. Hihi.
- Elin ska hänga med Lo så jag o lover kan gå på bio, War horse ska vi se.
- Farsgubben blir 60 år och det ska förstås firas med pompa och ståt. Men det är en överraskning.
- Framförallt kommer syskonen hem och det blir fint, tycker jag!
- Övrigt om tid och ork finns ska jag försöka börja öva “körmoment” med Trollfuxa, typ stillastående och halter, göra dem bombsäkra. Jag viiiiiill köra henne…. Jaaa!
- Och så åka lite bakom Hjärtat.
Yay! Vecka 10 är fokus akupunktur igen och sen vecka 11 börjar jag VFU. Ojojoj så spännande. Och läskigt!
Jo men jag har väl alltid varit lättrörd till tårar. Idag när jag skulle lämna Lo på dagis pratade jag lite med en av pedagogerna på andra småbarnsavdelningen. Och hon sa bland annat “Det går ju väldigt bra. Hon är så väldigt trygg och stabil, Lo.” och menade att hon var imponerad av gullungen och det är väl ändå rätt fantastiskt att få höra. Men Lo har varit lite ledsen och mammig vid lämning senaste gångerna så bara en stund senare högg det lite i hjärtat då hon storgrinade när jag gick ut från dagiset. Satte mej i bilen och lät tårarna rinna. Herreminje så känslosamt det kan bli. En kombo av “hon är så väldigt trygg din dotter” och att hon grät vid lämning rörde om ordentligt i mej…
Det är ju inte så att jag tror att hon har det hemskt på dagiset för att hon gråter när jag lämnar henne, absolut inte, jag är övertygad om att hon har det himla roligt stor del av tiden, men det känns ju ändå väldigt tufft att gå därifrån när hon gråter, som ett värsta sortens svek…
Nåväl. Nu skulle jag vilja köra Hjärtat innan jag ska till skolan och träna inför morgondagens tenta… Men jag är också grymt trött och funderar på att vila. Jag tror det här är vad som irriterar mej mest med sömnbristen, att jag VILL göra en massa roliga grejer, men jag orkar inte för jag är helt energilös. Och om jag liksom pressar för hårt orkar jag inte göra allt jag måste, tex plugga och ta hand om barnet. Det är fruktansvärt frustrerande. Inatt har jag sovit ungefär 7h i sträck och det är ju massor egentligen men jag sover så lätt och konstigt så jag känner mej verkligen inte utvilad. Men kanske om vi får en till sån natt nu?
Lyssna på Harald Stribén i Verkligheten P3 om poly.
Jag blir irriterad på intervjuerskan… Men det sägs bra grejer, tycker jag.
Haft en underbar söndag. Så väldigt, väldigt fint.
Men var dödstrött pga majeure sömnbrist.
Stängde ner vid 22.30, somnade helt ovaggad. Sen gallskriker barnet 00.00. Vaknar o känner mej helt yr. Vad nu, är klockan redan morgon, det känns nästan så i kroppen? Sen skriker barnet konstant i 30 minuter i min famn. Jag orkar inte ens bry mej över att barnet uppenbarligen verkar ha mycket problem av något, utan känner bara nån sorts panik, ångest och uppgivenhet på en o samma gång, över sorgen; att aldrig få SOVA. Jag vill bara få sova hyfsat ostört en natt, det känns som en utopi, men jag har inte gett upp hoppet helt ännu, uppenbarligen…
Sen när alvedonen har verkat hyfsat, jag har fortfarande ingen aning vad som felas barnet men uppenbarligen något som alvedon hjälper mot, så att hon har somnat som en lealös pöl mot mitt bröst, så lyfter jag ner henne i spjälsängen och hon börjar gallskrika igen. Går ut från rummet, upp till min säng och stänger av babyvakten för att slippa höra skriken mer än vad jag gör “nerifrån” hennes rum. Skriken tystnar, inom nån minut. Men det känns som om jag sviker mej själv och Lo när jag gör sådär; stänger av babyvakten för att helt enkelt slippa höra skriken. Känslan av svek dröjer kvar. Och även känslan av att jag kan se mej i stjärnorna efter en ordentlig natts sömn. Det är knappt så jag pallar med att hantera den insikten. Fy farao vilket helvete det är med sömnbrist. Åtminstone när en försöker sej på att gå i skolan och använda sin hjärna. Puh. Nu gråter jag här igen. Ska jag försöka sova nu eller?
“Det är ju inte som att det är en uppoffring, jag vill ju vara med henne.”
Tårar i ögonen, det kändes långt ner i hjärteroten. Det är klart det är så. Varför har jag aldrig tänkt på det så?
K.U.K-kväll i byastugan var fint. Men som Karin sa, vilka hemska parrelationer en del (de flesta?) verkar leva i.
Imorrn ser jag framemot att hänga i Bäck med fin-Petra o barn o djur o helst solen.
Sparar i hjärtat små stunder av ofläckad framtidstro, självförtroende och pepp. Och värme, närhet och kärlek.
Önskar…
mod.
alternativt
radera tidigare upplevelser.
Den svenska björnstammen – Mörkt kallt ljus
